Jag är en hopptjej! Så är det bara. Det ÄR det bästa jag vet!! Känslan efter sista hindret när man kommit runt hela banan felfritt, TILLSAMMANS med sin häst. & KUL har man på vägen..! Man vet ALDRIG vad som kommer hända innan, över & efter hindret. Inte änns proffsen. Men det är det som allt går ut på egentligen..
 
På tävling. Farten. Glädjen. Tårarna. Stämningen...ALLT. Jag älskar det! Det är när man kommer DIT som den riktiga sporten börjar. När dom där jädra pristagarna kommer in på banan & får sina rosetter, placketter & segertäcken.. Rider sitt ärevarv med ett stort fet leende över hela ansiktet.. Klart man själv vill stå där & höra sitt EGET namn ropas upp, & hästens såklart.
Men så är det inte alltid. Man kan inte ALLTID bli placerad eller vinna elle whatevvah. Skulle det änns vara kul om man ALLTID kom hem med 27 rosetter från ett meeting eller ALLTID vinst i båda klasserna?? Nee..då känns det väll nästan som man åker runt på en maskin.. 
 
Men det är NÄR man själv står där, som man känner att man verkligen har lyckats! Att man den dagen är ett riktigt team med sin häst & lyckadas leverera efter alla träningar osv.. TEAMBUILDING. Att vara topp 3 av 40 eller vad det nu kan vara. DEN känslan är magisk & det ÄR det hoppningen går ut på..

Jag tänker INTE ge upp med tills jag nått det jag vill!! Men det krävs TÅLAMOD, TRÄNING, TRÄNING & TRÄNING.. För träning ger resultat. Jag VILL få mitt kvitto på 110 banor, vänta bara